Där satt jag på uteserveringen. Ljummen sommarkväll. Musiken svepte om mig som en varm filt. Jag mer fit än någonsin. Slitet på gymet hade gett resultat. Undrar hur många ton jag lyft tillsammans de senaste åren. Stark. I kroppen...och i sinnet. Jag är ute med en vän. Vi sitter där och smuttar på rött vin. (Det ska vara så där lagom. Så att man njuter "nyktert". Inte mer. Då förstör det allt.) Jag vill behålla alla sinnen nyktra, trimmade och även de ska vara fit. Jag vill supa den här fina kvällen...INsupa alla intryck och dofter. MInnas ung.

Han slår sig ner. Jag är inte förvånad. Det är snarare väntat. Vi hade råkats på en annan uteservering tidigare på kvällen. Jag och min vän skulle vidare. Vi hade gått. Jag kunde tydligt se att han hade en sak gemensamt med mig. Gymet. Den tighta vita t-skirten avslöjade varenda trimmad muskel på hans överkropp. Han slog sig ner med sin drink bredvid mig. Log, sade några ord. Plötsligt lutar han sig mot mig och ger mig en kyss. Hann inte se den komma, och hann därför inte avvärja den heller. Jag bestämmer mig för att sitta lugnt kvar. Tittar tyst på honom. Normalt stjäl ingen en kyss av mig. Det var ett dera det eller spilla ut mitt vin jag kommit dit för att avnjuta. Jag är oftast iscool i oväntade situationer. Min vän mitt emot blir paff. Bestämmer sig för att dra sig undan. Jag...alltid fascinerad av olika människotyper ger honom några minuter till. Jag bestämmer mig för att fråga ut honom lite. Inom loppet av 5 minuter får jag veta att jag just blivit kysst av en dömd rånare på permis. Han vill vara ärlig med mig påstår han. Jag tror ingenting. Han visar mig sin tatuering. Ett efternamn. Jag frågar om han gjorde någon fysiskt illa i rånet. Nej, svarar han. "Tagit droger någon gång?" undrar jag. Ja, men varit ren i ett år, svarar han. Sanningen har jag ingen aning om, men jag vill ändå ställa frågorna. Jag låter honom få veta vad jag tycker om hans gärning. Det är ingenting jag gillar direkt. Kanske tror han att det ska imponera på mig. Inte. Jag stiger upp och säger att jag ska vidare till dansgolvet någon annanstans. Jag går. Möter upp min vän igen. Vi söker upp dansgolvet. Efter ett tag ser jag honom igen på dansgolvet. Han har redan gett mig ett respektfullt smeknamn och ger mig en lätt kram när han ser mig. Min vän och jag dansar några timmar innan vi står ute i morgondaggen och väntar på taxi. Då ser jag honom en sista gång och han kommer fram och vi säger hejdå. Så dyker en polisbil upp och han försvinner någonstans. Jag gissar att den kör en vanlig rond...

Jag åker hem i soluppgången...återigen berikad med en ny erfarenhet. Kysst av en dömd rånare på permis...

Efter 20 år som gifta...ett lyckligt äktenskap med resor världen över, middagsbjudningar, respektfullhet possitivism, och kärlek som fick andra att avundas...lämnade han henne för att bli tillsammans med sin ungdomskärlek. Vi stod alla som frågetecken? Chocken lade sig inte förrän månader efter. Hans fru magrade av, men hängde kvar i leendet...eller ja, vi fick i varje fall aldrig se när hon låg på badrumsgolvet dränkt i salta tårar. Inga barn i det äktenskapet.

Fick senare veta att han i unga år hade varit förälskad i två tjejer. Han valde sin fru (numera exfru), men trots alla år som gick så fanns tydligen den andra tjejen i hans tankar. Längtade han i alla dessa år efter henne?

Idag är han gift med den andra kvinnan. De är lyckliga vad vi vet. Eller...tänker han lika ofta på sin exfru och det fantastiska år de levde tillsammans? Vad är egentligen sanningen?

Hur ofta tänker du på ditt ex? Ångrar du innerst inne ditt val? Blev du lämnad av din livs stora kärlek? Berätta!