Ett av de vackraste orden på vår jord. Finns det någon som har en negativ anknytning till ordet frihet?

Frihet att vakna på morgonen och kunna öppna dörren och gå ut, eller stanna inne. Friheten att välja. Friheten att få äta vad jag vill idag. Friheten att få välja vad jag ska ha på mig idag. Friheten att få göra mina egna yrkes och studieval. Friheten att resa om jag vill. Friheten att få vara den jag är. Fri i sinnet. Fri i själen. Jag smakar på varje bokstav i ordet FRIHET. Det känns krispigt, frächt, gott! Vilken lyx! Jag inser att det inte är alla förunnat den friheten jag har. Därför är jag extra tacksam för den.

Inom loppet av några år förlorade jag 11 st i min närhet. Jag var runt 9 år. I dessa 11 st finns även husdjur som stått mig nära. För en nioåring, men även för en vuxen, betyder ju dessa små varleser oerhört mycket och sorgen kan vara nästan lika djup som när man förlorar en människa i sin närhet. Det är rätt tungt att förlora så många på så kort tid. Begravning efter begravning. Jag kunde sångerna, jag kunde proceduren, jag kände väl till begravningsbilen, blomkransarna med sina "banderoller", och dessa blommor och små rosenbuketter jag sände med gravarna ner. Dessa sista hälsningar! En svart period i livet som präglat mig sedan dess väldigt mycket. Jag fick tidigt lära mig att livet är skört. Jag fick tidigt lära mig djupet av mitt känsloregister.

Jag avskyr svarta kläder. Jag har väl aldrig tänkt på det tidigare, men nu har jag kommit till insikt att det måste vara att svarta kläder symboliserar sorg för mig. Svart svart svart. 2 år av svarta kläder och ledsna bleka människor runt mig. Fy attan! Det är nog därför jag aldrig gillat att bära svart. 

Det tog mig 15-20 år innan jag kunde börja uppskatta svarta kläder igen. Men bär jag svart kombinerar jag det väldigt ofta med vitt eller någon annan piggare färg. Jag har ingen "den lilla svart". Jag vill ha glädje runt mig. Höra folk skratta, bära glada färger. LIV!

Därför är jag så glad över vårens mode. ÄNTLIGEN får vi in starka vackra färger fulla med...LIV!

Välkommen våren!!

Blir jag besviken så syns det i mina ögon. Blir jag ledsen så syns det i mina ögon. Blir jag tokglad syns det i mina ögon. Är jag förbannad så syns det i mina ögon. Vad jag känner kan du läsa i mina ögon. I varje fall om du känner mig hyfsat bra.

Det här är både bra och riktigt illa...ibland. Ibland önskar jag att jag kunde koppla på ett "frozen face". Jodå, du vet precis vad jag menar. Sånt där face som är omöjligt att läsa av. Personen kan säga "Oj vad glad jag blir!" men det syns inte ett dugg i deras ansikte/ögon/mun. Inte en min, en blinkning, ett ögonbryn som höjer sig, en smilegrop...nada! Så står du där och tänker: Jaha...ja ja...om du säger det så. Och så stirrar du en extra gång IFALL ett ögonbryn skulle ha råkat höja sig en tiondels milli...men nä. Inte. Vad fasen ska jag tro?! Är personen glad eller inte?! Omöjligt att veta! I samma sekund blir jag lite osäker på vad den här personen egentligen tycker...och blir sjukt nyfiken på att veta. Genast ett litet mysterium som jag känner för att lösa. En kort sekund flaxar en tanke förbi: Om jag pickar "Das (neutrum på tyska) Frozen face" i sidan...har den då en smilegrop som uppenbarar sig? Äh, förmodligen inte kicklig heller! Sedan skiter jag i det och låter saken bero...tills nästa gång...då jag befinner mig där igen med Das Frozen Face...mysteriet...som förbryllar mig.