På tal om att vara nere. Du som är där nere i just detta nu. Till dig skulle jag vilja ge ett litet råd. Var din bästa vän. Du ska leva med dig själv i många många år, så det vore rent idiotiskt att inte ta hand om dig själv. Om du är så där riktigt ledsen och nere...försök att stiga ut ur dig själv i tio minuter. Se dig lite på distans och se dig som din egen bästa vän. Vilka råd skulle du ge till dig själv, din bästa vän, för att må bättre just i denna stund? Är man uppriven så kanske en frisk promenad i skogen är som första hjälpen, lite balsam på såret? Sedan se till att äta vettigt. Bra tankar föds ofta ur bra mat/matvanor. Oavsett, så är det alltid bra att försöka tänka på sig sälv som sin egna bästa vän. Honom/henne vill du vårda och ska må bra, inte sant? Ta hand om dig! Det är du värd!

Javisst! Det finns olika grader av lycka. En förutsättning för att känna lycka är att du även varit på andra sidan. Att du vet hur det är att vara nere i träsket och ledsen. Jag hade ett intressant och givande samtal med en av mina bästa vänner här om dagen angående detta. Vi kom fram till att den som varit riktigt nere någon gång har fått så pass mycket referenser att den förstår att vara lycklig och grabba tag i lyckan när den kommer. Nåja, undantag finns ju alltid. När man är så där riktigt riktigt nere i skorna och man börjar smått tvivla på att man ska finna lyckan igen...ja, då står den plötsligt där en dag och knackar på din axel. Helt plötsligt har alla de där svåra knutarna löst upp sig som en brustablett i vatten och lyckan står mitt framför ögonen på dig. Du kanske inte fattar det med en gång, men när lyckan slår dig rakt på nosen (trött på att du är så trög och inte fattar) och du vaknar upp ja...då jäklar flyger du på den och grabbar tag i den och håller den krampaktigt som ett litet barn som vägrar ge ifrån sig sin snuttetrasa. Du kramar ur varje lyckodroppe ur den...för du VET...du vet hur det är att ligga i träsket och känna skitsmaken i munnen. Ju längre ner i träsket du simmat ju större chans är det att lyckan är intensivare när den kommer. Det svåra är att faktiskt förstå och tro på att lyckan kommer igen när man ligger där nere. För nog vore det bra märkligt fenomen om man skulle förbli liggande där i träsken dömd till olcka för all tid och evighet. Nej, det är ju inte speciellt rimligt eller hur?