På tal om att vara nere. Du som är där nere i just detta nu. Till dig skulle jag vilja ge ett litet råd. Var din bästa vän. Du ska leva med dig själv i många många år, så det vore rent idiotiskt att inte ta hand om dig själv. Om du är så där riktigt ledsen och nere...försök att stiga ut ur dig själv i tio minuter. Se dig lite på distans och se dig som din egen bästa vän. Vilka råd skulle du ge till dig själv, din bästa vän, för att må bättre just i denna stund? Är man uppriven så kanske en frisk promenad i skogen är som första hjälpen, lite balsam på såret? Sedan se till att äta vettigt. Bra tankar föds ofta ur bra mat/matvanor. Oavsett, så är det alltid bra att försöka tänka på sig sälv som sin egna bästa vän. Honom/henne vill du vårda och ska må bra, inte sant? Ta hand om dig! Det är du värd!

Javisst! Det finns olika grader av lycka. En förutsättning för att känna lycka är att du även varit på andra sidan. Att du vet hur det är att vara nere i träsket och ledsen. Jag hade ett intressant och givande samtal med en av mina bästa vänner här om dagen angående detta. Vi kom fram till att den som varit riktigt nere någon gång har fått så pass mycket referenser att den förstår att vara lycklig och grabba tag i lyckan när den kommer. Nåja, undantag finns ju alltid. När man är så där riktigt riktigt nere i skorna och man börjar smått tvivla på att man ska finna lyckan igen...ja, då står den plötsligt där en dag och knackar på din axel. Helt plötsligt har alla de där svåra knutarna löst upp sig som en brustablett i vatten och lyckan står mitt framför ögonen på dig. Du kanske inte fattar det med en gång, men när lyckan slår dig rakt på nosen (trött på att du är så trög och inte fattar) och du vaknar upp ja...då jäklar flyger du på den och grabbar tag i den och håller den krampaktigt som ett litet barn som vägrar ge ifrån sig sin snuttetrasa. Du kramar ur varje lyckodroppe ur den...för du VET...du vet hur det är att ligga i träsket och känna skitsmaken i munnen. Ju längre ner i träsket du simmat ju större chans är det att lyckan är intensivare när den kommer. Det svåra är att faktiskt förstå och tro på att lyckan kommer igen när man ligger där nere. För nog vore det bra märkligt fenomen om man skulle förbli liggande där i träsken dömd till olcka för all tid och evighet. Nej, det är ju inte speciellt rimligt eller hur?

När man fått barn får hela livet en ny dimension. Det som varit så viktigt för dig tidigare blir plötsligt inte så viktigt längre. Och sådant som du knappt brytt dig om blir plötsligt viktigt och intressant. Jag fick en fin komplimang här om dagen. En komplimang-karamell jag hade sugit länge på i normala fall, men nu spelade den faktiskt ingen större roll längre. Jag värdesatte den inte på samma sätt nu. Den hadlade om mitt utseende, och just nu i mitt liv känns inte det speciellt viktigt. Förut var det otroligt viktigt. Mina värderingar är inte det samma längre. Hur mitt barn mår är viktigast, hälsan, relationerna till mina nära runt om mig. Men om jag har en fin tröja eller snygga jeans som ljuger om att min rumpa är extremt välformad...det känns varken äkta eller viktigt just nu.

En annan sak som ändrats är min syn på människorna runt omkring mig. Nu har jag inget behov av att ha många vänner eller att hälsa och småprata med alla jag vet vem är. Nu värnar jag mer om de som jag verkligen vill ha i mitt liv. Jag har inget behov av att skaffa fler vänner just nu. Jag behöver inte stanna och utbyta några ord med folk längre. Jag kan nicka eller säga ett försynt hej och fortsätta göra det jag höll på med utan att känna att jag borde ha pratat lite mer.

Det är en befrielse att få barn. Så många pusselbitar som faller på plats. Att plötsligt klarsynt förstå vad som är viktigast för en i livet. Att ha ett klart mål och arbeta vidare kring det.

Jag är fri från hälsandets och småpratandets boja, jag är fri från anti wrinkle krämer och senaste ögonskuggan och läppennan. Jag är fri...för att mitt lilla knyta ler åt mig oavsett hur jag ser ut, hans vackra ögon strålar av kärlek och vad bryr jag mig då så mycket om någon annans gillande när jag omges av hans vackra aura som utstrålar kärlek. Jag är älskad av den viktigaste personen i mitt liv, och det gör mig bara så rakt upp och ner genomlycklig.