Idag är det en sådan där morgon då jag är tyst. Annars pratar jag ganska mycket, men när jag blir sur kan jag bli tyst för att jag vill fundera i fred huruvida jag har rätt att vara sur eller inte. Dessutom är det onödigt att säga saker i stundens hetta man kanske ångrar sen. I varje fall. Jag är väl lite sur idag. Även den bästa humlan kan sluta surra av glädje ibland. (Vet inte vart jag fick det där ifrån, så fråga mig inte. Kändes bara rätt när jag skrev det.)

Jag är sur för att min sambo låg och såg på fotboll inatt, och gick och lade sig närmare halv fyra i morse. Vänta...jag har inte kommit till kärnan av min surhet ännu. Fine! Se på fotbollen. Det stör mig inte så länge jag slipper se och höra. Men så vaknar då vår älskade lillkille i vanlig ordning kl 7 i morse, och ler med sina vackra ögon mot mig. Jag smälter som en isglass i solen. :) Vi ligger där och jollrar tillsammans, kramas och sjunger. Pappa sover. Och sover...och sover. Jag stiger upp med vår lilla solstråle, byter hans blöja såsom jag gör varje morgon, klär på honom och går och äter frukost. Något jag verkligen ÄLSKAR att göra. Det är så mysig stund. En stund jag gärna skulle vilja dela med pappan också. Fast...det händer kanske 2 morgnar per månad. Jag hade hoppats att han en gång skulle säga till mig "Älskling, jag tar vår solstråle och går upp. Ligg kvar och njut av en liten sovmorgon du." Ord...jag tycks vänta för gäves på. Det händer liksom inte om jag inte specifikt ber honom göra det. Anyway...har haft vakennätter bra många veckor nu, så det hade varit en fin gest att säga det där orden till mig kan jag tycka, men inte... Han är en underbar pappa vill jag tillägga. Han är med vår underbara son, leker och busar med honom, men det där praktiska som byta blöja, byta kläder, och mata...det gör till 99% av gångerna jag. Så här var det inte i början, utan det är nog mer nu som det blivit så. Så...jag är lite tyst idag. Tyst för att jag vill att han förstår det själv. Tyst för att jag i mitt stilla sinne tänker att så här gör mammor överlag. De sköter bebisen medan pappan leker med den. Jag kanske bara överreagerar min tysthet. Jag funderar vidare på saken... Kanske det här med att ta hand om barnen och vilja göra det och offra annat för det kommer så naturligt för oss kvinnor, men kanske inte alls lika naturligt för männen? Ja, som sagt...jag funderar vidare. Tur för honom att jag inte är en långsynt person. Fast ibland kan det vara bra att vara lite lite lite långsyntare, för han vet ju att jag snart blir på gott humör igen och glömmer min surhet...och vad har han lärt sig då? Att nästa gång kan han göra likadant. Nåja...jag känner att humlan i mig är på väg att börja surra igen nu.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag ligger här och gråter. Känner mig värdelös. Varför behandlar alla killar mig som skit? Varför gör han så här gång på gång när han vet att jag blir ledsen? Varför är jag som en dörrmatta? Förtjänar inte jag respekt?...Känner du igen dig? Kanske. K...

Går in på gymet. Det är litet, men personligt. Jag gillar det. Varit här många gånger förut. Känner personalen och de känner mig. Fast...vem är det där i receptionen? Ny kille. Lång. Smal. Pigg. Det är en tjej före mig i kön. Några andra bakom mig. M...

Där satt jag på uteserveringen. Ljummen sommarkväll. Musiken svepte om mig som en varm filt. Jag mer fit än någonsin. Slitet på gymet hade gett resultat. Undrar hur många ton jag lyft tillsammans de senaste åren. Stark. I kroppen...och i sinnet. Jag ...

Efter 20 år som gifta...ett lyckligt äktenskap med resor världen över, middagsbjudningar, respektfullhet possitivism, och kärlek som fick andra att avundas...lämnade han henne för att bli tillsammans med sin ungdomskärlek. Vi stod alla som frågetecke...

Jag har inga vetenskapliga bevis för det, men tycker det är värt att väcka frågan till liv i alla fall.   Jag reagerade på att min väninna hade fått så otroligt fint glänsande hår och det var längre än någonsin. Så jag frågade henne hur hon fått ...