Min blogg är sluten. Många anledningar till det, men en av dem är att jag är väldigt privat av mig. Det vet mina vänner. Jag har inget behov av att vara känd. (För det skulle jag ju sannerligen bli om jag inte hade den stängd. :) *ironi*) Jag tror faktiskt inte jag skulle trivas med att vara känd. Jag tror inte det skulle göra mig lycklig. Jag behöver inte synas och höras. Det är inte det jag strävar till i livet. Eller till att vara bäst på någonting. Nej, faktiskt inte. Blir nästan förvånad själv när jag läser det. Det jag strävar till i livet är att vara lycklig så mycket som möjligt. Att suga på de lyckliga stunderna som man suger på en god karamell man aldrig vill att ta slut. Att fånga varje ögonblick. För mig handlar det inte om det materiella eller att vara bäst på någonting. Eller att synas och höras. Jag imponeras inte av snygga dyra bilar, stora villor, senaste telefonen, eller rika människor. Jag imponeras och fascineras av genuina snälla, insides vackra, människor. Ni vet, de där som har hittat sitt jag. De som lyser av positivism, glädje, erfarenhet, och vishet. De som vet när tiga är guld. Jag blir inte ett dugg imponerad av "gaphalsar" som måste synas och höras, skrika och protestera mot allt. De där hårda typerna som grabbar tag i varje konflikt de kan få tag i. Nej, jag är nog mer som Ferdinand. Jag sitter hellre under min korkek och doftar på blommorna och skiter fullkomligt i alla konflikter. Nåja, nog måste jag också ta en och annan konflikt ibland, men hugahh...jag tycker det är dyrbara sekunder av livet man spiller på sånt skit. Konversera som vuxna i lugn och saklig ton...absolut, men att konliktera...nä, det lockar mig inte ett dugg. 

Därför är min blogg sluten. Åtminstonde tills vidare.

Därför...om det är något man behöver veta om livet så är det att...det är föränderligt.   

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag ligger här och gråter. Känner mig värdelös. Varför behandlar alla killar mig som skit? Varför gör han så här gång på gång när han vet att jag blir ledsen? Varför är jag som en dörrmatta? Förtjänar inte jag respekt?...Känner du igen dig? Kanske. K...

Går in på gymet. Det är litet, men personligt. Jag gillar det. Varit här många gånger förut. Känner personalen och de känner mig. Fast...vem är det där i receptionen? Ny kille. Lång. Smal. Pigg. Det är en tjej före mig i kön. Några andra bakom mig. M...

Där satt jag på uteserveringen. Ljummen sommarkväll. Musiken svepte om mig som en varm filt. Jag mer fit än någonsin. Slitet på gymet hade gett resultat. Undrar hur många ton jag lyft tillsammans de senaste åren. Stark. I kroppen...och i sinnet. Jag ...

Efter 20 år som gifta...ett lyckligt äktenskap med resor världen över, middagsbjudningar, respektfullhet possitivism, och kärlek som fick andra att avundas...lämnade han henne för att bli tillsammans med sin ungdomskärlek. Vi stod alla som frågetecke...

Jag har inga vetenskapliga bevis för det, men tycker det är värt att väcka frågan till liv i alla fall.   Jag reagerade på att min väninna hade fått så otroligt fint glänsande hår och det var längre än någonsin. Så jag frågade henne hur hon fått ...